Meningsfullt. Inte.
![]()
↧
Aprilväder
↧
Åre, Skråre.. kärt barn och så vidare
Ibland står jag bara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Typ som idag.
Det var liksom inte meningen att ljuset skulle bli nästan svartvitt precis när det kom en snubbe med röda belag, men jag tackar och tar emot.
Har ingen aning om vem killen är, men snyggt blev det.
Vårslasket är kungligt just nu, Tväråvalvet var morgonens "nästan-Pissaillas"-upplevelse (ingen överdrift.. okej att backarna är lite längre på Pissaillas, men ändå. Vi snackar fem centimeter tjock, velourmjuk manchester och inte en kotte i backen.
Skidorgasm? Jupp.
Sedan kan man väl ifrågasätta hagelskurarnas relevans men det är april så jag antar att aprilvädret ursäktar sig själv. Troligtvis. Hmm..
Avslutade dagen med att studsa runt i parken i solvarmt sladdriga pjäxor och bli ohämmat smittad av Johans och Jeppes kollektiva skidglädje. Man kan ha sämre dagar om man säger så.
Imorgon = massa jobb varav ungefär ingenting känns jobbigt alls. Okej, redigera tiotusen bilder kanske är lite jobbigt, men annars, nope.
(Jag gör bra val i livet, tror jag.)
↧
↧
Varning – det här inlägget handlar mest om fotboll.
Hej bloggen – long time no see.
Det har varit mycket de senaste månaderna, exjobb, jobb, gå klart skolan och så vidare. Inte så mycket tid till bloggen.. vilket kanske är förklarligt också, eftersom att jag dels inte åker lika mycket skidor längre, och dels skriver om skidåkning när jag jobbar.
Blir lite svårt att få ihop ord hit också.
Fast samtidigt är det en fånig tanke, för det är väldigt stor skillnad mellan journalistiskt skrivande och att bara häva ur sig ord lite hipp som happ.
(Prettovarning på det här blogginlägget än så länge, japp.)
Eh ja, iallafall.
Livet tuffar på.. jag har definitivt lämnat Ljungskile bakom mig nu, och istället boat in lite mer i Upplands Väsby. En bokhylla och några affischer gör susen för hemtrevligheten måste jag säga.
Jag vänjer mig vid Stockholm, sakta men säkert. Dock blir här fler turister för varje dag, vilket är frustrerande för de är IVÄGEN ÖVERALLT.
Herregud, det fattar väl vem som helst att man inte kan stanna mitt i gången mellan T-bana och pendel i rusningstid, eller?
Jupp, jag håller på att bli en lika dumdryg ny-stockholmare som jag var dumdryg säsongare en gång i tiden.
Annars då.. idag var jag på fotboll*. Tyresö mötte Kristianstad hemma. Kände att det var dags att masa mig iväg på lite livefotboll, även om jag egentligen håller mest på GFC och i andra hand Umeå.
Och det är alltid kul att se Tyresö, de har rätt många bolltrollare om man säger så. Nästan för många. Mitt sällskap (läs: smått motvillig lillebror) mumlade "meh passa rå" mer än en gång när Marta eller Vero hade bollen.
Hursomhelst, Tyresö dundrade på rejält och vann till slut med 5 - 1, och det var rätt mycket spel mot ett mål om man säger så. Egentligen är det lite taskigt, för det är Lindahl (KDFF) och Söberg (TFF) som fajtas om den sista målvaktsplatsen till EM, och Söberg får sällan chans att visa vad hon går för.
Visst, det är ett lyxproblem, men ändå.
Mer iakttagelser: Thunebro var på hugget på sin vänsterkant, och det är trevligt, eftersom det knappast finns någon annan vänsterback i landslagsklass i dagsläget. Ingen som känns som ett givet hot iallafall. Seger var bättre i första än andra, och jag får lite samma känsla kring henne som jag har om Schelin ibland, att hon är bättre i klubblaget än i landslaget. Vet att folk som har mer koll på fotboll än jag brukar säga att hon är grym 20-25 minuter per match och är osynlig resten av tiden, och jag an väl på sätt och vis hålla med om det. Men idag handlade det mer om osynlig 15-20 i andra och bra resten. Trevligt.
Eh. Nu är jag trött i huvudet så jag ska göra annat.
Men jag ska försöka blogga lite mer, för jag tror att det är bra för mig. Och kanske mer om skidåkning och mindre om fotboll.
Vi får se.
Godnatt.
*Fotnot: Jag kan egentligen ingenting alls om fotboll, men vissa saker tycker jag är kul. Superettan, Damallsvenskan och landslagen, för att vara mer exakt. Men jag vet egentligen inte alls vad jag pratar om.
Det har varit mycket de senaste månaderna, exjobb, jobb, gå klart skolan och så vidare. Inte så mycket tid till bloggen.. vilket kanske är förklarligt också, eftersom att jag dels inte åker lika mycket skidor längre, och dels skriver om skidåkning när jag jobbar.
Blir lite svårt att få ihop ord hit också.
Fast samtidigt är det en fånig tanke, för det är väldigt stor skillnad mellan journalistiskt skrivande och att bara häva ur sig ord lite hipp som happ.
(Prettovarning på det här blogginlägget än så länge, japp.)
Eh ja, iallafall.
Livet tuffar på.. jag har definitivt lämnat Ljungskile bakom mig nu, och istället boat in lite mer i Upplands Väsby. En bokhylla och några affischer gör susen för hemtrevligheten måste jag säga.
Jag vänjer mig vid Stockholm, sakta men säkert. Dock blir här fler turister för varje dag, vilket är frustrerande för de är IVÄGEN ÖVERALLT.
Herregud, det fattar väl vem som helst att man inte kan stanna mitt i gången mellan T-bana och pendel i rusningstid, eller?
Jupp, jag håller på att bli en lika dumdryg ny-stockholmare som jag var dumdryg säsongare en gång i tiden.
Annars då.. idag var jag på fotboll*. Tyresö mötte Kristianstad hemma. Kände att det var dags att masa mig iväg på lite livefotboll, även om jag egentligen håller mest på GFC och i andra hand Umeå.
Och det är alltid kul att se Tyresö, de har rätt många bolltrollare om man säger så. Nästan för många. Mitt sällskap (läs: smått motvillig lillebror) mumlade "meh passa rå" mer än en gång när Marta eller Vero hade bollen.
Hursomhelst, Tyresö dundrade på rejält och vann till slut med 5 - 1, och det var rätt mycket spel mot ett mål om man säger så. Egentligen är det lite taskigt, för det är Lindahl (KDFF) och Söberg (TFF) som fajtas om den sista målvaktsplatsen till EM, och Söberg får sällan chans att visa vad hon går för.
Visst, det är ett lyxproblem, men ändå.
Mer iakttagelser: Thunebro var på hugget på sin vänsterkant, och det är trevligt, eftersom det knappast finns någon annan vänsterback i landslagsklass i dagsläget. Ingen som känns som ett givet hot iallafall. Seger var bättre i första än andra, och jag får lite samma känsla kring henne som jag har om Schelin ibland, att hon är bättre i klubblaget än i landslaget. Vet att folk som har mer koll på fotboll än jag brukar säga att hon är grym 20-25 minuter per match och är osynlig resten av tiden, och jag an väl på sätt och vis hålla med om det. Men idag handlade det mer om osynlig 15-20 i andra och bra resten. Trevligt.
Eh. Nu är jag trött i huvudet så jag ska göra annat.
Men jag ska försöka blogga lite mer, för jag tror att det är bra för mig. Och kanske mer om skidåkning och mindre om fotboll.
Vi får se.
Godnatt.
*Fotnot: Jag kan egentligen ingenting alls om fotboll, men vissa saker tycker jag är kul. Superettan, Damallsvenskan och landslagen, för att vara mer exakt. Men jag vet egentligen inte alls vad jag pratar om.
↧
Ner kommer man alltid
Jag blir alltid smått förskräckt när jag inser att tiden bara rusar förbi, men det är så det är och jag kan inte göra nåt åt det, så det är bara att gilla läget.
Det har blivit sommar, och jag har typ inte hunnit reagera på det, men så är det.
Tyvärr har jag inte njutit av solen så mycket som jag hade velat, eftersom jag sitter inne och skriver hela dagarna. Å andra sidan har jag förmånen att få skriva om skidåkning, och få betalt för det, så jag klagar verkligen inte.
När jag kommer hem till Skrea Strand ska jag vara Hallands stoltaste blekfis, för jag har faktiskt gjort det.
Det. Alltså, det i det här fallet är att ta mig från stan, plugga det jag verkligen vill, och sedan lyckas få jobb som det också. Journalist. Som skriver om freaking skidåkning (och lite annat med nu under sommaren). Seriöst, jag tjänar pengar på att göra något jag är van vid att göra gratis.
Vad tusan hände?
Det är bara två somrar sedan Laxbutiken var stommen i mitt liv, och allting bara var ett rackarns kaos. Visst, det är fortfarande kaos ibland men det är mer roligt kaos nu. De här två åren har bitvis varit en plåga, speciellt i november när hela kroppen skriker förtvivlat efter snötäckta alper och allt som erbjuds är en gråkall västkust, men nu är plugget över, nu får jag göra vad jag vill. Det jag vill.
Och med en journalistutbildning i ryggsäcken, och klasskompisar som bara har jobb över sommaren, vet jag att det är jävligt få förunnat.
Men det här med att jag kanske har Världens Bästa Jobb? Ja, det är klart att det är frustrerande att sitta inne på ett kontor när solen gassar och stan är full av turister och det finns en massa underbar natur att härja runt i så fort man kommer utanför stadskärnan.
Men på fredag ska jag cykla downhill. På arbetstid. Det har jag aldrig gjort förut. Varken cyklat downhill, eller gjort det på arbetstid.
Så jävla kul.
Sa jag att jag har världens bästa jobb?
Nittionio procent av tiden är jag extremt osäker och förvirrad, men jag tar en dag i taget, lär av mina misstag, och ner kommer man faktiskt alltid.
Och för första gången på åtta somrar är jag inte beroende av ett hetsigt restaurangkök fullt av livrädda sommarjobbare för att överleva. Det är tamejfan magiskt.
Det har blivit sommar, och jag har typ inte hunnit reagera på det, men så är det.
Tyvärr har jag inte njutit av solen så mycket som jag hade velat, eftersom jag sitter inne och skriver hela dagarna. Å andra sidan har jag förmånen att få skriva om skidåkning, och få betalt för det, så jag klagar verkligen inte.
När jag kommer hem till Skrea Strand ska jag vara Hallands stoltaste blekfis, för jag har faktiskt gjort det.
Det. Alltså, det i det här fallet är att ta mig från stan, plugga det jag verkligen vill, och sedan lyckas få jobb som det också. Journalist. Som skriver om freaking skidåkning (och lite annat med nu under sommaren). Seriöst, jag tjänar pengar på att göra något jag är van vid att göra gratis.
Vad tusan hände?
Det är bara två somrar sedan Laxbutiken var stommen i mitt liv, och allting bara var ett rackarns kaos. Visst, det är fortfarande kaos ibland men det är mer roligt kaos nu. De här två åren har bitvis varit en plåga, speciellt i november när hela kroppen skriker förtvivlat efter snötäckta alper och allt som erbjuds är en gråkall västkust, men nu är plugget över, nu får jag göra vad jag vill. Det jag vill.
Och med en journalistutbildning i ryggsäcken, och klasskompisar som bara har jobb över sommaren, vet jag att det är jävligt få förunnat.
Men det här med att jag kanske har Världens Bästa Jobb? Ja, det är klart att det är frustrerande att sitta inne på ett kontor när solen gassar och stan är full av turister och det finns en massa underbar natur att härja runt i så fort man kommer utanför stadskärnan.
Men på fredag ska jag cykla downhill. På arbetstid. Det har jag aldrig gjort förut. Varken cyklat downhill, eller gjort det på arbetstid.
Så jävla kul.
Sa jag att jag har världens bästa jobb?
Nittionio procent av tiden är jag extremt osäker och förvirrad, men jag tar en dag i taget, lär av mina misstag, och ner kommer man faktiskt alltid.
Och för första gången på åtta somrar är jag inte beroende av ett hetsigt restaurangkök fullt av livrädda sommarjobbare för att överleva. Det är tamejfan magiskt.
↧
Tiden den går
Tja tja bloggen!
Jag har precis blivit rådissad av ett gäng fjortonåringar som samfälligt suckade "Scary Movie är en komedi" när jag passerade teven och det växte ut någonting med tentakler ur en människas bakhuvud.
Skräckfilmer, eller parodier på dem, har aldrig varit min starka sida.
Lätt att bli sentimental alltså.. även om tonåren mest är en dimma av att inte gilla mig själv så här i efterhand känns det som att det var mer nyss än tio år sedan.
Eh ja, jag är alltså fjortisvakt, eller vad man ska kalla det. Kusinbarnet har filmkväll med ett gäng jämnåriga odågor så jag offrade mig på att sitta och dricka te och gosa med katten (som jag inte är säker på vad den heter, men jag har för mig att den kallas Tesla) på övervåningen.
Helt okej fredagssysselsättning. Passar på att finlira lite med bilderna från min tripp till Järvsö häromveckan, vilket nog får klassas som avancerat självplågeri. JBP alltså, kors i taket vilken drog. Visst, min sönderälskade gamla hardtail står i källaren härhemma, men jämföra igenvuxna xc-stigar med att åka fortare och fortare och fortare nerför Barbro.. näe.
Inte samma sak.
Potatis, potatis. Fast tvärtom.
Men, jag har inlett operation övertalning, det vill säga att jag ska försöka släpa med mig brorsan upp på en cykelhelg någon gång i slutet av sommaren. Jag tänker att han borde vara mer välvilligt inställd till cykling som inte innefattar så mycket trampande.
Här är förresten den enda bilden som jag fastnade på den helgen, fotocredd Mr. Callum Jelley:
![]()
Hmm, ja. Imorgon ska jag och pappsen till Göteborg och förhoppningsvis få beskåda ett svenskt målkalas, men det törs väl fan inte hoppas på, och nästa vecka drar jag till Säfsen en sväng. Hur jag ska ta mig dit är fortfarande ett mysterium.. nio och en halv timmas restid med SJ & vänner tycker inte ens en tågälskare av min rang låter mysigt, så jag ska sondera bekantskapskretsen på jakt efter en tillgänglig bil.
Vågar inte hoppas på något, men ja..
(Och nej, Jeppenator, jag tänker inte hoppa vattenhopp. Jag är höjdrädd.)
Herrejissus, nu tjuter åtta personer samfällt där nere. Paranormal Activity 3 är tydligen läskig. Vilken överraskning.
Kan även berätta att jag ägande en drygt timme innan ikväll åt att bygga fördämmningar i ett dagvattenutlopp på den lilla stranden vid Näset. Det har alltid varit lite av en specialitet jag har, men efter att ha uppnått den respektabla åldern av.. äsch, vem försöker jag lura? Jag gillar att bygga fördämmingar och leda om vatten, så det gjorde jag. Jag har en tendens att fastna i sånt ibland. Det och Lego. Och Pokemon, fast det går i perioder.
Naj, nu ska jag återgå till viktigheter. Text ska skrivas.
PussHej!
/H
Jag har precis blivit rådissad av ett gäng fjortonåringar som samfälligt suckade "Scary Movie är en komedi" när jag passerade teven och det växte ut någonting med tentakler ur en människas bakhuvud.
Skräckfilmer, eller parodier på dem, har aldrig varit min starka sida.
Lätt att bli sentimental alltså.. även om tonåren mest är en dimma av att inte gilla mig själv så här i efterhand känns det som att det var mer nyss än tio år sedan.
Eh ja, jag är alltså fjortisvakt, eller vad man ska kalla det. Kusinbarnet har filmkväll med ett gäng jämnåriga odågor så jag offrade mig på att sitta och dricka te och gosa med katten (som jag inte är säker på vad den heter, men jag har för mig att den kallas Tesla) på övervåningen.
Helt okej fredagssysselsättning. Passar på att finlira lite med bilderna från min tripp till Järvsö häromveckan, vilket nog får klassas som avancerat självplågeri. JBP alltså, kors i taket vilken drog. Visst, min sönderälskade gamla hardtail står i källaren härhemma, men jämföra igenvuxna xc-stigar med att åka fortare och fortare och fortare nerför Barbro.. näe.
Inte samma sak.
Potatis, potatis. Fast tvärtom.
Men, jag har inlett operation övertalning, det vill säga att jag ska försöka släpa med mig brorsan upp på en cykelhelg någon gång i slutet av sommaren. Jag tänker att han borde vara mer välvilligt inställd till cykling som inte innefattar så mycket trampande.
Här är förresten den enda bilden som jag fastnade på den helgen, fotocredd Mr. Callum Jelley:
Hmm, ja. Imorgon ska jag och pappsen till Göteborg och förhoppningsvis få beskåda ett svenskt målkalas, men det törs väl fan inte hoppas på, och nästa vecka drar jag till Säfsen en sväng. Hur jag ska ta mig dit är fortfarande ett mysterium.. nio och en halv timmas restid med SJ & vänner tycker inte ens en tågälskare av min rang låter mysigt, så jag ska sondera bekantskapskretsen på jakt efter en tillgänglig bil.
Vågar inte hoppas på något, men ja..
(Och nej, Jeppenator, jag tänker inte hoppa vattenhopp. Jag är höjdrädd.)
Herrejissus, nu tjuter åtta personer samfällt där nere. Paranormal Activity 3 är tydligen läskig. Vilken överraskning.
Kan även berätta att jag ägande en drygt timme innan ikväll åt att bygga fördämmningar i ett dagvattenutlopp på den lilla stranden vid Näset. Det har alltid varit lite av en specialitet jag har, men efter att ha uppnått den respektabla åldern av.. äsch, vem försöker jag lura? Jag gillar att bygga fördämmingar och leda om vatten, så det gjorde jag. Jag har en tendens att fastna i sånt ibland. Det och Lego. Och Pokemon, fast det går i perioder.
Naj, nu ska jag återgå till viktigheter. Text ska skrivas.
PussHej!
/H
↧
↧
Det är så jävla lurigt med jämlikhet och objektifiering
Hej och välkommen till ännu ett inlägg som bara vagt berör ämnet den här bloggen en gång i tiden huvudsakligen handlade om.
Tidigare ikväll satt jag på ett lagom trängselsvettigt pendeltåg mot Upplands Väsby och rullade igenom Twitter på mobilen. Såg att Freeskier lagt upp följande tweet
Det är där och då Twitter som diskussionsforum lägger krokben för mig.
Jag är väl medveten om att den generella kulturen när det kommer till objektifiering inte är likadan på andra sidan pölen som här hemma i PK-Sverige. Jag har läst otaliga intervjuer med kvinnliga idrottare, skådespelare och så vidare som ser det som något hedrande att ställa upp på lättklädda blider (förutsatt att förfrågan kommer från "rätt" tidningar). Nu gissar jag hejvilt, men jag tror faktiskt inte att särskilt många svenska kända kvinnor skulle resonera på samma sätt.
Ja, kvinnorna i det av Freeskier länkade bildspelet är snygga. Ja, det är Jacob också.
Problemet är bara det att jag inte för mitt liv skulle kunna föreställa mig att Freeskier skulle posta en länk med "A Photographic Review of History's Sexiest Ski Studs Slideshow". En anledning till det är att det förmodligen inte skulle generera så många klick, då skidvärlden i många avseenden är tämligen mansdominerad, för att inte tala om heteronormativ. Merparten av deras läsare skulle förmodligen inte lockas av en länk som ledde till män i bara överkroppar, förutsatt att det inte handlade om vårskidåkning och folk som slängde grymma trick.
Och det är väl där mitt problem ligger.
Jag har ingen aning om tjejerna på bilderna i länken jag klickat på är skidåkare, och jag blir inte klokare efter att ha kollat igenom. Det är en hoper fotomodeller som poserar med eller utan skidor i mer eller mindre vintriga miljöer. Skidorna är i ärlighetens namn fullständigt irrelevanta för sammanhanget, det som är intressant är vad de har (eller inte har) på sig.
Klockan är lite för mycket för att jag ska orka försjunka helt i det här, men här är ett förslag:
Nästa gång Freeskier känner för att sprida lite kvinnlig fägring till sina läsare och följare, varför inte samla ihop en bunt grymma bilder på tjejer som åker, eller göra en intervju med någon som är på väg upp i skidscenen? Med någon som faktiskt åker skidor.
Och vill de nödvändigtvis exponera maximalt med hud kan de väl hämta inspiration från ESPN Magazines "Body Issue", där idrottare – män som kvinnor – porträtteras som de aktiva människor de är, istället för att samla ihop ett gäng bilder med tjejer som är passiva objekt i pälsmössor.
Äsch. Jag skiter i det här nu.
Jag blir bara lite trött.
Är jag dum för att jag förväntar mig mer av min omgivning ibland?
Tidigare ikväll satt jag på ett lagom trängselsvettigt pendeltåg mot Upplands Väsby och rullade igenom Twitter på mobilen. Såg att Freeskier lagt upp följande tweet
[Nibblet] UrbanDaddy posts “A Photographic Review of History’s Sexiest Ski Bunnies Slideshow” → http://t.co/gbDU7r2PXx#Babesoch eftersom jag är jag kunde jag inte låta bli att agera.
— Freeskier Magazine (@Freeskier) August 20, 2013
@Freeskier for equality's sake, would you mind posting one with guys too? it's 2013 you know. #gubbslemMärk min förvåning när Freeskier ett par timmar senare faktiskt svarar, och bifogar en bild på Jacob Wester från hans Instagram.
— Hedda Berander (@heddacarolina) August 20, 2013
Det är där och då Twitter som diskussionsforum lägger krokben för mig.
Jag är väl medveten om att den generella kulturen när det kommer till objektifiering inte är likadan på andra sidan pölen som här hemma i PK-Sverige. Jag har läst otaliga intervjuer med kvinnliga idrottare, skådespelare och så vidare som ser det som något hedrande att ställa upp på lättklädda blider (förutsatt att förfrågan kommer från "rätt" tidningar). Nu gissar jag hejvilt, men jag tror faktiskt inte att särskilt många svenska kända kvinnor skulle resonera på samma sätt.
Ja, kvinnorna i det av Freeskier länkade bildspelet är snygga. Ja, det är Jacob också.
Problemet är bara det att jag inte för mitt liv skulle kunna föreställa mig att Freeskier skulle posta en länk med "A Photographic Review of History's Sexiest Ski Studs Slideshow". En anledning till det är att det förmodligen inte skulle generera så många klick, då skidvärlden i många avseenden är tämligen mansdominerad, för att inte tala om heteronormativ. Merparten av deras läsare skulle förmodligen inte lockas av en länk som ledde till män i bara överkroppar, förutsatt att det inte handlade om vårskidåkning och folk som slängde grymma trick.
Och det är väl där mitt problem ligger.
Jag har ingen aning om tjejerna på bilderna i länken jag klickat på är skidåkare, och jag blir inte klokare efter att ha kollat igenom. Det är en hoper fotomodeller som poserar med eller utan skidor i mer eller mindre vintriga miljöer. Skidorna är i ärlighetens namn fullständigt irrelevanta för sammanhanget, det som är intressant är vad de har (eller inte har) på sig.
Klockan är lite för mycket för att jag ska orka försjunka helt i det här, men här är ett förslag:
Nästa gång Freeskier känner för att sprida lite kvinnlig fägring till sina läsare och följare, varför inte samla ihop en bunt grymma bilder på tjejer som åker, eller göra en intervju med någon som är på väg upp i skidscenen? Med någon som faktiskt åker skidor.
Och vill de nödvändigtvis exponera maximalt med hud kan de väl hämta inspiration från ESPN Magazines "Body Issue", där idrottare – män som kvinnor – porträtteras som de aktiva människor de är, istället för att samla ihop ett gäng bilder med tjejer som är passiva objekt i pälsmössor.
Äsch. Jag skiter i det här nu.
Jag blir bara lite trött.
Är jag dum för att jag förväntar mig mer av min omgivning ibland?
↧
Torin Ekensköld-Yater-Wallace?
Har egentligen inte tänkt på det innan, men är det möjligen så att pipefenomenets föräldrar gillade en viss bok om hobbitar och dvärgar av en viss JRR Tolkien?
Och om det faktiskt vore så – hur coolt?
Och om det faktiskt vore så – hur coolt?
↧
Alla vet vad korv innehåller, okej?!
Jag har kommit fram till att jag verkligen inte gillar när folk klankar ner på falukorv i synnerhet och korv i största allmänhet.
Det är egentligen ingen stor grej, men tror någon på fullaste allvar att någon kan leva ett kvarts sekel i det här landet utan att någon gång råka ut för någon form av nyhetsinslag eller annan form av media som baktalar korv? Nej, just det. Och det är okej att medierna baktalar falukorv, deras uppgift är att granska skumma saker, och falukorv är skumt.
Men kan vi, den kollektiva massan, inte då en gång för alla, begripa att folk som äter falukorv/annan korv som inte är någon dyr jävla organisk-ekologisk hipsterkorv som är stoppad med kärlek och alfa-alfagroddar vet om att det är en massa obehagligt jox utblandat i smeten men att det är god och billig mat så sluta tjata om det förihelvete.
Tack.
PS. Det är faktiskt rätt länge sedan jag var tvungen att lyssna på rants från korvhatare, men jag åt falukorv igårkväll och hade en massa latent irritation liggande. Så. Ber om ursäkt för detta.
PS 2. Jag vet att det inte heter alfa-alfagroddar men jag tycker att det är roligare att säga alfa-alfa.
Det är egentligen ingen stor grej, men tror någon på fullaste allvar att någon kan leva ett kvarts sekel i det här landet utan att någon gång råka ut för någon form av nyhetsinslag eller annan form av media som baktalar korv? Nej, just det. Och det är okej att medierna baktalar falukorv, deras uppgift är att granska skumma saker, och falukorv är skumt.
Men kan vi, den kollektiva massan, inte då en gång för alla, begripa att folk som äter falukorv/annan korv som inte är någon dyr jävla organisk-ekologisk hipsterkorv som är stoppad med kärlek och alfa-alfagroddar vet om att det är en massa obehagligt jox utblandat i smeten men att det är god och billig mat så sluta tjata om det förihelvete.
Tack.
PS. Det är faktiskt rätt länge sedan jag var tvungen att lyssna på rants från korvhatare, men jag åt falukorv igårkväll och hade en massa latent irritation liggande. Så. Ber om ursäkt för detta.
PS 2. Jag vet att det inte heter alfa-alfagroddar men jag tycker att det är roligare att säga alfa-alfa.
↧
Reflektioner kring nattens tävlingar och ondskefullt teknikstrul
Ja, alltså, jag försökte ju hålla mig vaken genom slopestylefinalen i NZ Winter Games inatt. Det gick.. nästan. Blinkade till lite under herrarnas andra heat, opraktiskt nog precis när Jesper T körde. Lyckligtvis vaknade jag till lagom till slomo-reprisen.
Hade någon sorts plan på att jag skulle orka skriva en artikel där vid tvåtiden inatt, men det gick inte så bra. Lyckades visserligen vakna till igen, men då bestämde sig Freerides adminsida för att den hatar mig, och raderade prompt alla mina anteckningar när jag tryckte på spara. Så nu svävar ett gäng hastigt nerknappade citat och funderingar runt ute i sajberspejs.
Nåväl, tolv timmar försenat så fick jag ihop en text, efter en upprepning av mecket från inatt ska kanske tilläggas. Jag fattar inte varför den gör så.. låt min text vara ifred, dumma adminsida.
Tre reflektioner dock:
1. Bene Mayr startade inte i finalen. Nu vet jag i och för sig inte med hur kort varsel det beslutet togs, men hade det inte varit schysst att låta personen som var närmast på tur att kvala få köra istället?
Dessutom hade ju Crille Hjälmeby faktiskt högre poäng än honom i kvalet men missade eftersom kvalet var indelat i olika heat.
(Och ja, jag tycker heatreglerna är lika dumma alltid, även när de inte drabbar just svenska åkare. Hade gillat bättre om kvalet körts i heat, för att korta ner väntetiderna för åkarna mellan åken, men att de tre bästa från varje heat gick vidare och att resterande sju bestämdes av poäng, oavsett heat. Att bara ha en poängplats blir lätt lite konstigt, särskilt som det var fyra eller fem åkare som hade tagit sig till final före Bene Mayr om det hade avgjorts på poäng istället för placering. Oh well.)
2. Lisa Zimmermann. Okej, hon hade kanske inte bättre åk än Dara Howell sett till svårighet, men dang, i hennes andra åk fanns något av det svårdefinierade begreppet stil som sällan syns till på damsidan i tävlingssammanhang. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag tyckte hon körde snyggt som attan, snyggast av tjejerna.
3. Kaya Turski. Varför var inte hon med? Jag har inte hört något om någon skada, och det hade varit najs om någon kunnat hetsa Tiril på allvar. Den här gången var hon väldigt ohotad.
Hade någon sorts plan på att jag skulle orka skriva en artikel där vid tvåtiden inatt, men det gick inte så bra. Lyckades visserligen vakna till igen, men då bestämde sig Freerides adminsida för att den hatar mig, och raderade prompt alla mina anteckningar när jag tryckte på spara. Så nu svävar ett gäng hastigt nerknappade citat och funderingar runt ute i sajberspejs.
Nåväl, tolv timmar försenat så fick jag ihop en text, efter en upprepning av mecket från inatt ska kanske tilläggas. Jag fattar inte varför den gör så.. låt min text vara ifred, dumma adminsida.
Tre reflektioner dock:
1. Bene Mayr startade inte i finalen. Nu vet jag i och för sig inte med hur kort varsel det beslutet togs, men hade det inte varit schysst att låta personen som var närmast på tur att kvala få köra istället?
Dessutom hade ju Crille Hjälmeby faktiskt högre poäng än honom i kvalet men missade eftersom kvalet var indelat i olika heat.
(Och ja, jag tycker heatreglerna är lika dumma alltid, även när de inte drabbar just svenska åkare. Hade gillat bättre om kvalet körts i heat, för att korta ner väntetiderna för åkarna mellan åken, men att de tre bästa från varje heat gick vidare och att resterande sju bestämdes av poäng, oavsett heat. Att bara ha en poängplats blir lätt lite konstigt, särskilt som det var fyra eller fem åkare som hade tagit sig till final före Bene Mayr om det hade avgjorts på poäng istället för placering. Oh well.)
2. Lisa Zimmermann. Okej, hon hade kanske inte bättre åk än Dara Howell sett till svårighet, men dang, i hennes andra åk fanns något av det svårdefinierade begreppet stil som sällan syns till på damsidan i tävlingssammanhang. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag tyckte hon körde snyggt som attan, snyggast av tjejerna.
3. Kaya Turski. Varför var inte hon med? Jag har inte hört något om någon skada, och det hade varit najs om någon kunnat hetsa Tiril på allvar. Den här gången var hon väldigt ohotad.
↧
↧
Rötter som inte går att rycka upp
Ge mig några smulor så skapar jag en hel jäkla kaka i huvudet. Ungefär så.
Ett telefonsamtal till min snödanskompis-in-crime (Challa) senare känns alperna såhär *måttar aggressivt med armarna* mycket närmare till vintern som kommer.
Jag vet att jag kanske borde bli vuxen snart, och tänka långsiktigt och planera och inte vet jag men nej. Säger någon Val Thorens så faller jag på precis det sättet som saker som kan sväva inte gör.
I huvudet sitter jag redan och myser nere vid Lac du Lou, i huvudet kommer det dumpa satan så att jag kommer kunna åka alla åken som var omöjliga vintern 2011, i huvudet har jag redan hunnit halvt skrämma ihjäl ett knippe vingelbenta veckisar på väg ner mot Mottaret..
(Ja, jag kan tjata om den där jävla byn, det där jävla skidområdet in absurdum. Men det vet ni nog vid det här laget och annars vet ni det nu.)
![]()
Jag slutar liksom aldrig längta hem.
![]()
![]()
![]()
![]()
Ett telefonsamtal till min snödanskompis-in-crime (Challa) senare känns alperna såhär *måttar aggressivt med armarna* mycket närmare till vintern som kommer.
Jag vet att jag kanske borde bli vuxen snart, och tänka långsiktigt och planera och inte vet jag men nej. Säger någon Val Thorens så faller jag på precis det sättet som saker som kan sväva inte gör.
I huvudet sitter jag redan och myser nere vid Lac du Lou, i huvudet kommer det dumpa satan så att jag kommer kunna åka alla åken som var omöjliga vintern 2011, i huvudet har jag redan hunnit halvt skrämma ihjäl ett knippe vingelbenta veckisar på väg ner mot Mottaret..
(Ja, jag kan tjata om den där jävla byn, det där jävla skidområdet in absurdum. Men det vet ni nog vid det här laget och annars vet ni det nu.)
Jag slutar liksom aldrig längta hem.
↧
The second best thing
↧
Dagens iakttagelse
Egentligen skulle jag vilja skrika ut det här i VERSALER I ALLA BERÖRDA FORUMTRÅDAR, men jag vet inte om det är kompatibelt med min arbetsbeskrivning, och misstänker att det även kan få mig att framstå som en grinig jävel så jag tar det här istället.
*harklar mig*
Få saker är så effektiva för att döda forumtrådar som trötta människor som använder dem för att göra smygreklam.
Och det gör mig lite ledsen.
Kan inte berörda personer (ingen nämnd, ingen glömd men det finns ett gäng) bara fatta att man inte startar en forumtråd om att säsonga för att bli kontaktad av tråkpåsar som ägnar sig åt självpromotion? Man vill hitta polare, folk att hänga med. Visst, boendefrågan är ofta inkluderad, och om inte så dyker den upp, men jag vet inte..
Om jag var på jakt efter info och svar på frågor hade jag hellre velat att någon skrev pga genuin hjälpsamhet och sedan slängde in ett försynt "jag testade att kontakta den och den" på slutet, istället för att "den och den" (som allt för ofta förekommer i olika skepnader i femtioelvatusen trådar från 2002 och framåt) klampar in direkt.
Det är skillnad på dialog och reklam.
Aaaargh.
/end rant.
*harklar mig*
Få saker är så effektiva för att döda forumtrådar som trötta människor som använder dem för att göra smygreklam.
Och det gör mig lite ledsen.
Kan inte berörda personer (ingen nämnd, ingen glömd men det finns ett gäng) bara fatta att man inte startar en forumtråd om att säsonga för att bli kontaktad av tråkpåsar som ägnar sig åt självpromotion? Man vill hitta polare, folk att hänga med. Visst, boendefrågan är ofta inkluderad, och om inte så dyker den upp, men jag vet inte..
Om jag var på jakt efter info och svar på frågor hade jag hellre velat att någon skrev pga genuin hjälpsamhet och sedan slängde in ett försynt "jag testade att kontakta den och den" på slutet, istället för att "den och den" (som allt för ofta förekommer i olika skepnader i femtioelvatusen trådar från 2002 och framåt) klampar in direkt.
Det är skillnad på dialog och reklam.
Aaaargh.
/end rant.
↧
Jag behöver ett inlägg där jag kan förvara användbara giffar, okej?
Sorry.
Ni får hjärtans gärna ignorera det här.
![]()
![]()
![]()
Ni får hjärtans gärna ignorera det här.
↧
↧
Bussfundering
Första anslaget på pianot i Glee's version av The Scientist är inte bra.
Resten av låten är dock fantastisk. Stämsång och allmänt dynamiskt bombastiskt. Me gusta.
Hur en så liten person som Lea Michele kan ha så mycket röst kommer jag aldrig begripa.
↧
How to twerk:
Step 1: Reconsider
(Bästa posten på Tumblr idag, yep.)
(Bästa posten på Tumblr idag, yep.)
↧
Orange Is The New Black
Vissa teveserier alltså..
Funderar seriöst på att inte kolla på säsong två och bara låtsas som att ingenting slutar som det gjorde och hitta på ett eget superlyckligt slut och flyga iväg till ett lyckligt land med solsken och regnbågar och ett oändligt förråd av chokladglass och kakdeg.
Med andra ord: Jävla Netflix. Sluta jävlas med uppenbara OTP:s. Morr.
↧
A little bit closer
1. Handlar otvivelaktigt om sex
2. Inte är objektifierande
3. Sjungs av två tjejer..
4. ..som inte heller är objektifierade.
I won't treat you like you're typical, all I wanna get is a little bit closer. All I wanna know is, can you come a little closer?
Summan av kardemumman: Tegan & Sara är förjäkla bra.
End rant.
↧
↧
We Got The World
Åh, lyckofnattet. Åh, skidpolarna. Åh, Val Thorens.
När det går att räkna dagar blir att som vanligt så himla verkligt. Och även om jag är nästan 100 procent säker på att jag kommer ha stått på ski innan nyårsresan känner jag ändå redan nu att det första jag kommer göra när bussen släpper av oss på Place Peclet är gå till första bästa snöhög och slänga mig raklång i den på rygg och bara andas. För det är alltid lite mer på riktigt där. Jag är alltid lite mer på riktigt där.
Och sen ska jag bara njuta. Bara åka tills fötterna ramlar av och jag kortsluts av för mycket alpluft. Och äta Pain Chocolat till frukost, och hasa (jag går inte i VT, jag hasar) ner till Kinabalu och hälsa på Eric och Nila och lura i dom någon rövarhistoria om att jag hoppade av skolan och har backpackat runt i Östeuropa i två år och se om dom går på det, och sedan ska jag berätta att jag faktiskt har pluggat klart och jobbar, och dricka ett stort glas jordgubbssaft. Och sen ska jag hasa vidare och se om farfar Roger är kvar i byn, och köpa ChupaChupsklubbor och billigt rosé på Sherpa och åka pulka, och, och, och...!
Herrejävlar. Det är som om jag har arkiverat all längtan tills nu och så fort jag ens snuddade blixtlåset till den delen av hjärnan förintades det och alltid bara splashade ut i en överpeppad, osammanhängande sörja.
Ursäkta röran vi bygger om. Fast inte.
Men ååh.
Åååååååh!
Hem.
Äntligen.
Ja.
Bara för att spåra ur lite till tänker jag nu bjuda er på en kavalkad av goggelbrännor.
Heddas gogglebrännor genom åren – ett urval:
 |
| 2008 |
 |
| 2009 |
 |
| 2010 |
 |
| 2011 |
 |
| 2012 |
 |
| 2013 |
↧
Varning: Inlägg om Pokemon
(Jag har tröttnat på att ha femtioelva bloggar om olika saker, så ibland hamnar lite random grejer som jag vill skriva om här. Och just nu vill jag skriva om Pokemon.)
Egentligen vet jag inte om jag kommer spela X och Y. Då måste jag skaffa ett 3DS, och en del av min hjärna har svårt att motivera varför jag skulle ge mig själv en spelkonsol i tjugofemårspresent. Har förövrigt ett vagt minne av att jag önskade mig ett Game Boy Color när jag fyllde tolv eller tretton, men det hör inte riktigt hit. Jag blev bara så deppig när den här bilden dök upp i mitt Tumblr-flöde. Det är evolutionen av en av start-Pokemonen i nya X och Y, Quilladin. Och tydligen är stora delar av Pokemonfansen besvikna med Chespins utveckling.
Hallå?
Alla kan inte vara Charmeleon, och det är en av sakerna jag tycker är fin med Pokemon, och som blivit bättre för varje ny generation som släppts. Även de som vid första anblicken kan tyckas svaga har styrkor mot någon annan typ, och nu lägger de ju även till Fairy-typen för att ytterligare balansera bort dragon-typens övertag.
(Det är helt sjukt att dragon fortfarande har ett övertag, det har den haft sedan dag ett.. arton år senare.. suck. Men skitsamma.)
Okej, jag fattar att det är nice med Pokemon som ser mäktiga ut, men ingen av X&Y-evolutionerna ser speciellt imponerande ut om jag ska säga vad jag tycker. Braixen är som en sån där skör handväskehund, fast den går på bakbenen, och Frogadier är en ödla med fluff runt halsen. Kasta inte sten i glashus.
Det har inte släppts några stats eller moves än heller, och det finns ingenting som säger att en Pokemon måste vara stor som ett hus och ha livsfarliga horn eller huggtänder för att ha ett bra moveset. Och nog för att Quilladin är lite klotrund och kortbent, men den ser fan så mycket stryktåligare ut än de båda andra två.
Äsch. Jag vet inte vart jag vill komma med det här, det var bara det att jag blev alldeles till mig av upprördhet när det dök upp ett tårögt litet fantasidjur på min dashboard. Skyll det på att jag haft en soft spot för gräs-starters ända sedan Chickorita eller nåt. Whatever.
Klanka inte på gulliga Pokemon helt enkelt.
↧
Krockar
Större delen av tiden är lunk. Saker att göra, absolut, men lunk. Sedan dyker det upp dagar som bara verkar ha bestämt sig för att vara Dagen Då Alla Ska Göra/Anordna Saker.
Den här veckan innehåller två sådana dagar. Which makes me grinig.
Typ imorgon kväll.
Level 1 + TheBunch–filmpremiär ute i Stuvsta.
Samtidigt på BioRio – Moa Svan med gäster, däribland Sara Lövestam (aka en av mina absoluta favoritförfattare/bloggare/krönikörer) och Caroline Seger (aka awesome kapten i landslaget och allmänt badass mittfältare i Tyresö).
Dessutom råkar min vän Max befinna sig i den Knugliga Hufvudstaden och jag hade jättegärna träffat honom men pga alltings allmänna jävlighet blir det lite svårt. Det är ju nämligen så att one of these things är jobbrelaterad, och de andra är det inte.
Det här är absolut inte klag över att jag ska tillbringa imorgonkvällen med att kolla på skidfilm, för det kommer bli grymt najs, men det är klag på att alla saker ska hända samma dagar. Varför kunde inte en av grejerna varit idag, eller igår? Va?
Och lördag är lika bäng. Då är det både HappyMTB:s tioårsjubileum i Hellas, Martin Söderström Invitational i Uppsala och premiär för Into The Mind på kvällen. Lite mer lättkoordinerat, men jag missar MSI vilket faktiskt är lite sugigt.
Kontentan av det hela – dygnet skulle behöva ha 48 timmar. Eller så skulle jag behöva avskaffa mitt sömnbehov. Eller nått. Något är fel, det är iallafall utgångspunkten.
Dessutom känner jag mig oförklarligt argsint och det stämmer inte. Jag ska inte vara PMS:ig just nu.
Random.
Det är bara.. mycket.
Ska nog gräva ner mig under en filt och lyssna på Bara För Mycket från Tjenare Kungen bara för det. Kan någon förresten starta en namnlista för att få med Josefin Neldén i fler filmer? Vette tusan varför, men både i Tjenare Kungen och Känn Ingen Sorg spelar hon rollfigurer som jag bara tokälskar. Jag menar Lena, i första scenen när hon och killarna blir jagade av fotbollshuliganer? Hur rolig?
Aaaah!
Tusen gånger bättre än den där klyschiga Eva-karaktären. Eva blir aldrig någon egen person, eller jo, kanske i slutet. Men mest är hon Pål och Johnnys drömmar. Hemskt. Jag vill aldrig vara så, jag vill alltid vara en egen. Därför gillar jag Lena mer än Eva. För Lena skrattar och gråter och slåss.
Tomma skal är inte jag. Kan inte relatera.
Kommer förhoppningsvis aldrig kunna.
Andra fiktiva karaktärer jag relaterar till: Peyton Sawyer, Meredith Grey, Seth Cohen, Naomi Campbell (i Skins, inte den aggressiva fotomodellen), Arya Stark, Ygritte, Santana Lopez, Belgarion, Wall-E, Paige McCullers, Leia Organa, Peregrin Took.. och Morf, ni vet den lilla rosa klumpen i Skattkammarplaneten.
(Ja, den här bloggen är jävligt random förtillfället.)
Musiktips: Twenty One Pilots – Ode To Sleep
Den här veckan innehåller två sådana dagar. Which makes me grinig.
Typ imorgon kväll.
Level 1 + TheBunch–filmpremiär ute i Stuvsta.
Samtidigt på BioRio – Moa Svan med gäster, däribland Sara Lövestam (aka en av mina absoluta favoritförfattare/bloggare/krönikörer) och Caroline Seger (aka awesome kapten i landslaget och allmänt badass mittfältare i Tyresö).
Dessutom råkar min vän Max befinna sig i den Knugliga Hufvudstaden och jag hade jättegärna träffat honom men pga alltings allmänna jävlighet blir det lite svårt. Det är ju nämligen så att one of these things är jobbrelaterad, och de andra är det inte.
Det här är absolut inte klag över att jag ska tillbringa imorgonkvällen med att kolla på skidfilm, för det kommer bli grymt najs, men det är klag på att alla saker ska hända samma dagar. Varför kunde inte en av grejerna varit idag, eller igår? Va?
Och lördag är lika bäng. Då är det både HappyMTB:s tioårsjubileum i Hellas, Martin Söderström Invitational i Uppsala och premiär för Into The Mind på kvällen. Lite mer lättkoordinerat, men jag missar MSI vilket faktiskt är lite sugigt.
Kontentan av det hela – dygnet skulle behöva ha 48 timmar. Eller så skulle jag behöva avskaffa mitt sömnbehov. Eller nått. Något är fel, det är iallafall utgångspunkten.
Dessutom känner jag mig oförklarligt argsint och det stämmer inte. Jag ska inte vara PMS:ig just nu.
Random.
Det är bara.. mycket.
Ska nog gräva ner mig under en filt och lyssna på Bara För Mycket från Tjenare Kungen bara för det. Kan någon förresten starta en namnlista för att få med Josefin Neldén i fler filmer? Vette tusan varför, men både i Tjenare Kungen och Känn Ingen Sorg spelar hon rollfigurer som jag bara tokälskar. Jag menar Lena, i första scenen när hon och killarna blir jagade av fotbollshuliganer? Hur rolig?
Aaaah!
Tusen gånger bättre än den där klyschiga Eva-karaktären. Eva blir aldrig någon egen person, eller jo, kanske i slutet. Men mest är hon Pål och Johnnys drömmar. Hemskt. Jag vill aldrig vara så, jag vill alltid vara en egen. Därför gillar jag Lena mer än Eva. För Lena skrattar och gråter och slåss.
Tomma skal är inte jag. Kan inte relatera.
Kommer förhoppningsvis aldrig kunna.
Andra fiktiva karaktärer jag relaterar till: Peyton Sawyer, Meredith Grey, Seth Cohen, Naomi Campbell (i Skins, inte den aggressiva fotomodellen), Arya Stark, Ygritte, Santana Lopez, Belgarion, Wall-E, Paige McCullers, Leia Organa, Peregrin Took.. och Morf, ni vet den lilla rosa klumpen i Skattkammarplaneten.
(Ja, den här bloggen är jävligt random förtillfället.)
Musiktips: Twenty One Pilots – Ode To Sleep
↧