Quantcast
Channel: Heddas Bummarblogg (som inte bara handlar om skidåkning).
Viewing all 131 articles
Browse latest View live
↧

Delmål 1

February 8, 2012, 3:45 pm
$
0
0
Väskan gick att stänga, och pjäxorna fick plats i.
Den lättnaden.

Nu ska jag bara skriva lite skolarbete också såhär på nattkvisten. Tur att jag sov middag efter lunch om man säger så.
↧
Search

There's no place quite like it

February 18, 2012, 12:25 pm
$
0
0
Ni vet den där känslan när fötterna liksom svävar en liten men inte alls obetydlig bit ovanför marken?
Ungefär så mår jag just nu.

Jag försöker gissa mig till ungefär var någonstans i den gamla byggnaden jag befinner mig, men det är på gränsen till omöjligt. Borta är murrigt trä, lösa plankor och vattenläckor, likaså griffeltavlan med den oändliga drinkmenyn. Banka plankan är de facto historia.
Istället är här någon sorts korsning av skandinavisk ren design och alpmys, till tonerna av soft jazz.
Avdelningen stor förändring, minst sagt.

Och internetet fungerar felfritt. Helt sinnsykt.

Men nog om Tango. Mer om det senare.
(Det sitter en älg ovanför min säng!!)

Veckan i Val d'Isère är över, jag är trött, förkyld och osövd men jag har haft galet roligt under tiden. Ärligt talat så var min dag uppe på Pissaillas med dödscarving och The Temper Trap ensam värd allting, eller kombinationen mittmonterade parkskidor och fem svängar puder. (Inte bara puder, toklätt, tre decimeter, läsida, iskallt puder.) Det krävs så lite för att göra mig lycklig nuförtiden.
Typ att äta pain chocolat till lunch i solen vid turistbyrån i Le Lac, eller att få springa runt på dansken med en flaska toffeevodka i näven och yla med i en speedad version av Paradise. Att mina nya pjäxor inte gör ont och att jag förvånande nog inte avlider av att köra med alldeles vanliga innerskor.

Dock sorg i hjärtat när inte bara älskade Tocaden utan även Warm Up och den fullkomligt oförklarliga gamla Tunnel-liften fått stryka på foten. Nu finns det inte ett enda schysst burgarställe i Valdi, bara pizza efter pizza. Upprörande och hemskt.
Dollynight är dock kvar, även om byggnaden kanske är lite vingligare än förut efter Rollin'Snow-invasionen i torsdags. Tequila var ordet sa Bill, sa Bull.

Och nu är jag här. Hemma. Mina fötter var påväg uppför tvärgatan till Verdets 2 mer än en gång förra veckan och jag var minst lika nära att svänga höger in på Rue du Gebroulaz idag, innan hjärnan kopplande om och gick rakt fram istället. Hela kroppen bara skriker invanda mönster. Jag studsar uppför trappsteget in i Neves som tusen gånger innan, bara det att jag inte är på väg till Anna i 68 med ett paket kakor som Line oundvikligen kommer äta upp. Hade byn inte varit smockfull med kryllande, virriga turister hade jag kunnat gå genom gallerian bort till Kinabalu med förbundna ögon. Det är så knäppt.

Allt är sig likt. Nila himlade med ögonen och utbrast "you still look like a tomboy" och Eric tyckte att det väl var på tiden att jag börjat plugga, och gav mig en sträng blick när jag sa att jag funderar på att undvika skolan lite till.
Jag har guidat nykomlingar genom transferkaoset vi kallar sportcenter och vidare nerför trapporna till botten av byn, jag studsade tillbaka uppför snötorget och min hjärna nynnade på Home.
Det är så jävla lätt att andas här så ni anar inte. Pusselbitarna liksom ruskade på sig, rättade till sig lite och slutade skava. Jag har jagat demoner och spöken ett tag nu, men när jag klampar runt i mina solblekta skidkläder och har La Masse och solnedgången i ryggen, då bara släpper allt.
Så är det bara.

Det är som jag sa när jag kom hit för ett drygt år sedan - jag är odödlig här.

Om några timmar kommer mamma.. jag får helt enkelt hålla mig vaken för jag har hennes rumsnyckel.
Imorgon är det jag och mina mittmonterade lekskidor och ett hot om lite snö. Vi gillart.
↧
↧

Säg det med bilder

February 18, 2012, 12:48 pm
↧

Arbeit arbeit fast ändå semester.

February 21, 2012, 11:36 am
$
0
0
Vadå ledig?


För mycket folk på pistvisningen, för få reseledare.. jag antar att jag är skadad för livet..
En gång lokalsinne, alltid lokalsinne.


Courchevel 1650 = kärlek.
Och Lynchburgs, såklart.

Pudret lyser dock med sin frånvaro - jag är den inverterade snöguden.
↧

Vendredi

February 24, 2012, 12:46 pm
$
0
0
Jag är den inverterade puderguden.

I Tignes stod jag och försökte organisera bagage när liftarna öppnade och de få lyckliga jävlar som inte var på väg någonstans en lördag for tjutade nerför bergen.
I Valdi var det först ingen sikt, och sedan var jag för seg ut för att åstadkomma mer än turistoffpist.
Här har det varit knallsol en vecka.

Nästa gång låter jag helt enkelt bli att släpa med mig monsterlaggen, för då kan jag ge mig på att det kommer dumpa.

Har å andra sidan återställt min goggelbränna till vad som nästan kan beskrivas som dess forna glans - antagligen kommer hela JL1 vika sig kollektivt dubbla på måndag, men sånt får man ta. Jag är lite helare nu än för två veckor sedan i alla fall. Utvilad, tekniken är tillbaka, jag har ett par pjäxor som jag (nästan hela tiden) är sams med och har störtloppsflugit i fler backar än vad jag kan räkna.

Annars var dagens mission att introducera årets upplaga Langleyguider för Val Thorens bästa, minst hemliga hemlighet - pulkabacken. Sju kilometer senare hade åtminstone jag ett flin som var svårt att gnugga bort från ansiktet. Det är så viktigt att vara barnslig, och det är så lätt att glömma det. Men pulkabacken, je t'aime!

Ikväll har jag och mamma avnjutit en sista HP på Tango, som dagen till ära bjöd på en större än vanligt mängd skidlärare som samtliga var runda under fötterna och stannade långt efter att afterskin egentligen var över. Gratisunderhållning, ja tack. Tycker dock lite synd om servispersonalen - den som placerade köket på ena sidan baren och alla borden på den andra med nämna skidlärare emellan kan aldrig ha jobbat i restaurangbranschen.
Dom springer, och springer, och springer, och springer..

Dagens outfit:
  • Linne
  • Bandana
  • Skidbyxor
  • En pint med varm choklad
Toppa med sommarvärme (skojar inte) i solen på den numera kraftfullt decimerade men sågspånsdoftande terrassen och ni har receptet på en bra eftermiddag.

Imorgon ska jag försöka ha självdisciplin nog att åka härifrån.. vi får se hur det blir med det.
Au revoir.

PS. Går numera tydligen under benämningen "Hedda, ja men hon med bloggen." Yikes. :)
↧
↧

It ain't over

March 2, 2012, 9:34 am
$
0
0
Kontraster..

Idag har jag legat på en nästan-solvarm klipphäll med smältande is några meter utanför mig i viken och lyssnat på tystnaden i flera timmar. För en vecka sedan satt jag med en smått ljusröd nästipp på en gul pall 2300 meter över havet.

Båda två är helt okej.

Mer okej om man betänker det faktum att ja - det blir alperna en gång till innan jag kallar det vår, v.14 ska jag åka slask och dricka öl så det står härliga till. Lärarna säger att jag är splittrad, och det har dom väl helt rätt i, men jag är hellre splittrad än en avhoppare, och det är så det får vara.
↧

Statistiknörden i mig går loss

March 11, 2012, 12:24 pm
$
0
0
Förra året såg det ut såhär.

På sex dagar vecka åtta i år hann jag..
  • ..åka 39 675 liftburna fallhöjdsmeter.
  • ..passera 89 liftspärrar.
Det betyder att veckis-Hedda åkte nästan dubbelt så många fallhöjdsmeter per dag i genomsnitt än vad säsongar-Hedda gjorde.

Visserligen kan snöläget (offpist? vadå offpist?) ha haft någonting med saken att göra eftersom ett piståk tar betydligt mindre tid än ett offpiståk, men med tanke på förra årets snöläge så kan det ju inte ha spelat in såå mycket.

Ska försöka komma ihåg att kolla statistiken vecka 14 också, så får jag siffror på hur mycket långsammare jag är när jag åker snowboard. (Mycket långsammare.)

Hmm. Jag längtar. Förra veckans snöfall (slaskfall?) var inte mycket värt. Inte här.
↧

Tack Anja!

March 12, 2012, 11:48 am
$
0
0
Om tre dagar är det exakt fjorton år sedan Anja Pärson för första gången ställde sig i startkuren i ett världscuprace. Sexton år gammal, storslalom i Crans-Montana. En tjugofemteplats.
Om tre dagar kör Anja Pärson sin sista världscuptävling.

Däremellan har Anja kört 379 andra världscuptävlingar. 95 gånger har hon varit på pallen, 42 av dem har hon stått högst upp.
Lägg till det nitton OS- och VM-medaljer.
Det är ogreppbart. Det är siffror på ett papper, javisst, men det är framförallt en oerhörd idrottslig prestation. En särskild kombination av vinnarskalle och talang som för evigt skrivit in tjejen från Tärnaby i historieböckerna.

Vi har följt henne från tevesoffor och läktare, från den första världscupsegern i Mammoth Mountain 1998 till vad som troligen blev den sista, i italienska Tarvisio förra våren. Via mästerskapsmedaljer, materialstrul, skador och revanscher.
Från slalomlöfte till totalcupsvinnande mästerskapsspecialist.
Att plocka ut höjdpunkter ur en karriär som Anjas är inte lätt. Till exempel förtjänar tävlingen i Maribor 2003 ett hedersomnämnande. Kampen mellan Anja och ärkerivalen Janica Kostelic var så hård att de kroatiska fansen vid sidan av banan bestämde sig för att hjälpa Janica på traven, genom att kasta snöbollar på Anja under pågående åk.
Och stundtals var det omöjligt tajt. 2005 vann Anja totalen före Kostelic med den minsta marginalen i världscupens historia – tre poäng.
Ibland kräver prestationer att man har lite tur med sig. Ibland handlar det bara om jävlaranamma. Alltid om förmåga.



Stunder jag åtminstone aldrig glömmer:

5: Supersäsongen 2003/2004. Med Kostelic skadad var Anja onåbar. Götschl dominerade i fartgrenarna men räckte inte till mot Anja som plockade hem otroliga tolv segrar i slalom och storslalom. Vann därigenom sin första totala världscup.

4: VM-Guld i Super-G, Bormio 2005. Den där tävlingen när allt gick Anjas väg. Med sju topprankade åkare kvar kom hon ner i ledning, och sedan fick förvånade svenskar se medaljhopp efter medaljhopp åka ur. Dorfmeister, Meissnitzer, Ertl och Montillet for all världens väg, och när Renate Götschl med nummer 30 tappade staven inte ens halvvägs ner var saken klar. Anja, som aldrig vunnit en Super-G i världscupen, tog VM-guld.

3: Slalomguldet i Turin-OS 2006. Efter att ha knäckt ena staven i besvikelse över en bronsmedalj i kombinationen var det inget snack om vilken valör på metallen som räknades. Sista grenen, sista medaljchansen, sista åkare ut i andra åket. Det var Anja mot klockan och dimman i Sestriere, och det gick vägen.

2: Medaljregnet i Åre-VM. Hon kom till VM på hemmaplan med en med Anja-mått mätt usel säsong bakom sig. Det filades på pjäxor i en hemlig bod någonstans i Norrland och alla Sveriges sportjournalister stod med fiaskovinkeln vässad och färdig att användas. Vad gör Anja då? Låter bli att darra när alla andra får mästerskapsnerver och åker från Åre två veckor senare med tre guld, ett brons och ett lagsilver. Hon blir därmed även den första någonsin med VM-guld i alla discipliner.

1: Kombinationsbronset i Vancouver-OS 2010. Att hon reste sig upp. Bara att hon stod på benen var ett mirakel. Att hon då reste sig upp efter den kraschen, bet ihop och tog brons i kombinationen, det är ogreppbart. I Turin var medaljen av guld, men det går inte att jämföra. Vissa bragder handlar inte om att vinna över alla andra, utan att bita ihop och köra när det enda förnuftiga vore att låta bli. Man kan inte få Bragdguldet för ett brons, men det behövdes liksom inte heller. Hon reste sig upp. Det var stort nog.

Det finns inte mycket mer att säga, mer än tack till en av Sveriges största idrottare genom tiderna.
 
PS. Anja borde bli expertkommentator. Inhoppet tidigare i vintras var skarpt!
↧
Search

Rullbräda

March 15, 2012, 3:36 pm
$
0
0
Hängde med Mårten till Uddevallas lilla skejthall i eftermiddags. Nu känner jag mig sådär lagom mörbultad, men kul vare.

Den är fin ändå, hallen. Världens halaste golv och världens halaste ramper, men sådär nostalgiskt lik den gamla hallen hemma, fast i mindre skala. Till och med en soffa uppe på en platå.

Jag var givetvis fantastiskt ringrostig och lider som vanligt av en svårartad form av kycklingfot, men ge mig några veckor så ska det nog bli fason på mig. Känner att det är för mycket meck att plocka hem cykeln under praktikveckorna (och jag kan ju faktiskt låna mammas) men brädan får följa med. Vårkvällar i betongen, jatack.

Som vanligt är jag expert på att inte hamna på bild, men här är i alla fall en på Mårten när han gör sitt signaturtrick, no comply 3 flip (tror jag att det är).



Nu ska jag duscha och sedan dö lite till nån film.

Tänker f.ö. göra ett reportage utifrån rubriken Berlin - Skatestad när vi åker dit på reportageresa i april. Bara glida runt och leta skatespots och snacka med sköna människor. Hoppas att det inte regnar bara, för jag är världssämst på att ta bra bilder inomhus. Har inte kommit underfund med blixtfoto än, och utan blixt blir det ju bara soppa av alltihop. Idag tog jag 92 bilder. Två blev bra och tre andra blev godkända. Suck.

Men ändå - bra vår. Val Thorens igen v.14 och sedan Berlin v. 17.
Och efter det är det nästan sommarlov. Eller ja, lov och lov.. men ändå. Sommar.
↧
↧

Världsherravälde - den småländska metoden.

March 16, 2012, 1:24 pm
$
0
0
Dagens udda fakta:

Omkring var tionde europé tillverkades i en IKEA-säng.

Jag vet inte riktigt, men på något vis finner jag det underhållande.
↧

En gång reiseleiter..

March 20, 2012, 4:15 pm
$
0
0
.. alltid reiseleiter?

Hmm, det verkar nog så.
Ursprungsplanen var ju att jag bara skulle chilla i VT vecka 14, men what the heck - jag och bussmicken är ju redan bästa kompisar, och det är alltid gött att spara pengar, särskilt med tanke på att jag ska till Berlin i slutet av april och gärna vill kunna hälsa på brorsan i Fjollträsk och Challa i Oslo i sommar också.
Dessutom vet jag ju sedan Tignes att jag har en tendens att gå in i gammal alltiallo-mode även som turist så..

Men i alla fall. Nu är det tio dagar tills jag beger mig, och innan dess ska jag hinna med lite praktik hemma på lokaltidningen, vilket jag verkligen ser fram emot. Ska försöka trycka in lite motion också, det har varit dåligt med den varan på sistone. Jag är en potatis.
↧

Femhundra mil genom Europa

March 23, 2012, 10:58 am
$
0
0
Jag gillar verkligen känslan jag får när reseledarinfon dimper ner i inkorgen. Som att det är snart. Och det är det ju. Om en vecka prick är jag någonstans i Tyskland och har antagligen precis tagit mig ur den obligatoriska paltkoman efter den obligatoriska puttgardenschnitzeln.

Att döma av Yr och alla andra opålitliga väderleksrapporter lär jag även kunna återinföra min tvättbjörnslook ganska fort, men - hör och häpna - jag är för tillfället ägare till ett par hela solglasögon.
Ni hörde rätt. De är varken spruckna, silvertejpade, med lösa/avbrutna skalmar eller utan glas. Visserligen köpte jag dem i tisdags och mycket kan hända på en dryg vecka, men ändå.
Jag, Hedda Berander, har ett par hela solglasögon.
Grisar kan flyga.

Jag längtar ihjäl mig. Och det är lite märkligt, för de senaste tre veckorna har jag faktiskt inte tänkt så mycket på snö eller längtat särskilt mycket (med Hedda-mått mätt alltså) men så fort jag sa hejdå till de andra hemfararna på Göteborgs Central kom det tillbaka. Behovet. Jag tror att en del av det handlar om att jag låtit mig vara jag, på mitt sätt. Inte spelat fotboll i en svettig gympasal utan tagit en tur på cykeln istället. Ramlat runt i Uddevallas minimala skatehall. Planerat mitt Berlin-reportage.
Inte trängts i soffan bara för att vara social.
Jag är en enstöring ibland och jag höll på att köra mig själv i botten förra terminen för att inte missa något. Efter att ha medvetet missat saker nu i vår, för skidornas skull, vet jag att det inte är så farligt. Klasskompisarna glömmer mig inte så fort. Jag är trots allt lite av en karaktär (schkb).

Tre veckor alltså. Det är det längsta sammanhängande jag har vistats i Ljungskile sedan december. Ett jäkla flängade har det blivit, en dryg vecka tid tillbringad bara för att resa fram och tillbaka.
Det har varit värt varenda sekund.

Det går att hålla liv i två drömmar samtidigt.
↧

Får saker gjorda

March 25, 2012, 10:00 am
$
0
0
Idag har jag gått en trettonkilometerspromenad, vallat skidorna, sicklat brädan, hämtat upp diverse mer eller mindre smutsiga skidprylar från källaren (lerfläckiga snowboardboots for the win) och undvikit att fastna i Catching Fire.

Frågan är om jag orkar dra iväg och skejta en stund eller om jag ska ramla ihop i en trött liten hög?

Hur som helst så är imorgon starten på tre förmodat fenomenala veckor. Tidningspraktik, en vecka i alperna och sedan lite tidning till.
Livet är bra nu.

Plus i kanten: ska förmodligen ha med några bilder jag tagit på en utställning om brädsport på Varbergs Museum. Yay me!
↧
↧

Jag har det bra, mitt liv rullar på

March 29, 2012, 12:36 pm
$
0
0
Alltså, någonting kommer ju gå åt helskotta imorgon.
Varför?
För att idag har gått så himlarns bra.

  • Jag fick gå och kolla på danstreornas slutproduktion, och dessutom göra det i true murvel-fashion, dvs glida in med block och penna, och fotografkollega med respektingivande fullformatare, få höra av gamla lärare hur kul det är att jag har börjat plugga för att sedan parkera mig längst fram och kladda ner viktiga (nåja) anteckningar.
  • Det gick ovanligt fort att mikra lunchen.
  • Folk har svarat i telefon när jag har ringt. Alla utom den viktigaste tyvärr, vilket betyder att det inte blev någon text, men förutom den lilla, oviktiga detaljen så..
  • Jag har fått tre veckors sommarjobb på tidningen.
  • De tre veckorna synkar optimalt med mitt andra sommarjobb, så jag ska både slaska lax och leka murvel i sommar.
  • Jag hittade min försvunna mobilladdare - den låg i min keps.
  • Jag har fått ner ett par pjäxor, tre objektiv, ett ryggskydd och ett par snowboardboots i min väska. Den är svintung men den går att stänga.
  • Jag hann förbi banken för att ta ut pengar, och det var bara fem minuters kö.
  • Det fanns precis ett paket fiberrutor kvar på Willys.
  •  Det gick att pula ner ett par skidor, en snowboard + bindningar samt lakan och handdukar i mitt skidfodral. Pusselmaster deluxe eller vad?
  • Jag har bara en sensationellt bra magkänsla just nu.
  • Om tolv timmar är jag på väg, antagligen nånstans i Skaaåune.

Lite sådär så jag skulle kunna spela Danza Kuduro jättehögt och dansa runt i bombnedslaget jag kallar mitt rum. Inte för att jag har gjort det eller så.. eeeh..
(Sparar dansandet till lördag kväll på Snowcafe. Då är det sneakerssulorna i taket, johodå!)

Men ja, om bussen får punka eller någon inte hinner på efter färjan eller dvd-spelaren inte funkar eller så – då vet ni varför.

Hörs om en dryg vecka, nu loggar jag ut.
AAAAAAAAAAAARRIIIIBA!
↧

I got a hangover, woooouu-ooouu-ooooåååh..!

April 12, 2012, 2:02 pm
$
0
0
Jag har typ en miljaaard bilder att gå igenom sen förra veckan och ingen tid.
För att fatta mig kort: förra veckan var nåt helt sanslöst jäkla rolig, om än bitvis slitsam.
Kommer skriva mer när jag hinner, dvs. inte nu.

Ikväll har jag rotat igenom drygt 250 bilder till tonerna av bland annat Cinema och Bangarang.
Fint det med.

Ze pubcrawl, även känt som Kvällen då min mössa blev snodd (inte den gröna, no worries).

Sånt väder som det inte var hela veckan.

Partyeliten + Cinema = Fäzt.

Probably the sämsta sättet att dricka öl på in the world.

Hej Lisa!
↧
Search

Vi for till Berlin

May 14, 2012, 2:43 pm
$
0
0
Dimitri - Bs Noseslide @ Hasenheide

Dimitri - Alleyoopsväng @ Hasenheide

Marienfelde Snakerun

Dimitri - Fs sväng @ Marienfelde

Dimitri - Fs 5-0 @ Marienfelde

Dimitri - Fs Disaster (snart) @ Gleisdreieck/Westpark

Paul - Bs Sad @ Gleisdreieck/Westpark

Dimitri - Fs Ollie @ Volkspark Friedrichshain

Dimitri - Ollie @ Volkspark Friedrichshain

Okänd - Kickflip @ Polendenkmal

Robert - Nosestall Revert @ Yaam

Robert - Noseslide @ Yaam

Dimitri - Fs 5-0 @ Warschauer strasse

Alla foton: Hedda Berander
↧

Konstruktioner

July 2, 2012, 11:38 am
$
0
0
Tydligen är fransmännen i full färd med att bygga bort "Den Psykedeliska Äggliften i Meribel". Och den övre halvan av äckelägget upp till Saulire.

Alla breda lagg jublar.

Plattieres får helt enkelt hänga med Jean-Claude Baguette som dog på ett berg med sin stighud hädanefter. Och hans bror. För dom är bröd-er.
Yep.
↧
↧

Det var en gång för så längesen..

October 12, 2012, 2:02 pm
$
0
0
Ursäkta den deppiga Kentrubriken, men det var ändå ett tag sedan jag hade något att skriva här.

Det har jag egentligen inte nu heller, men idag var tredje dagen med frost i Ljungskile den här hösten, och behovet av vantar och mössa blir allt större. Vintern smyger sig helt enkelt på, till och med på regniga västkusten.
Intressant nog har regnet lyst med sin frånvaro i över 72 timmar nu, vilket nog är någon sorts rekord. Innan dess regnade det minst en gång om dagen varje dag i mer än två veckor. Skräp, minst sagt.

Nederbörd är bara kul i frusen form.

Hur som helst medför kylan, i kombination med lite skidfilmstrailers och forumsnokande en viss pepp, så ikväll lyssnar jag på Roger Pontare och tänker mig tillbaka till Val Thorens.
(Dit jag och Challa förhoppningsvis tar oss någon gång i vinter, eftersom Val Thorens är alla sorters awesome.)

Häppårej.
↧

Slackcountry/GoPro-test

October 17, 2012, 8:25 am
$
0
0

Val d'Isère januari 2012 from Hedda Berander on Vimeo.

Ungefär såhär mycket fluff blev det för mig i vintras. Goggelbrännan vart desto bättre, men så var jag ju också den inverterade puderguden.

Arkiverat under flikarna #slackcountry samt #hittar gamla GoPro-klipp och måste ändå vänja mig vid Final Cut. Det vill säga att jag egentligen skulle städa och organisera alla bilder på min dator men blev distraherad, fick svårartad snöabstinens och låste in mig på mitt rum hela kvällen. Känner att jag har tappat videobloggs-stinget lite men man kan inte vara bäst på allt jämt.

Låten: Philter - Pi
↧

Ett inlägg om transportmedel för skidåkare

October 18, 2012, 1:21 pm
$
0
0
För att tömma hjärnan på all korrekturläsning jag ägnat första halvan av dagen åt tänkte jag göra min egen version av Freeride listar: Fem favoritliftar. Helt subjektivt. Viktiga faktorer vid bedömningen har bland annat varit bekvämlighet, utsikt, åkmöjligheter och wtf-faktor. Bör kanske även tillägga att min lista över besökta skidorter är ganska kort och att urvalet därför är ganska begränsat. Liftarna är inte nödvändigtvis favoriter, utan mer.. tja.. jag har något att säga om dem helt enkelt.

5. Balme, Serre Chevalier

Byggår: 1984
Rivningsår: 2010
Tillverkare: Poma
Art: Trestolslift, jävulskt långsam sådan
Längd: 1750 meter
Fallhöjd: 459 meter

Motivering: Balmeliften var fram till för ett par år sedan den lysande ledstjärnan i Serre Chevaliers armada av trestolsliftar. Inte bara för dess karakteristiska triangelformade dalstation och det faktum att det tog en kvart för den att knarra sig till toppen - nej, Balme var en lift med många syften.
Dess långsamhet bidrog till att avleda folk från att åka Cucumellebacken flera gånger på raken – sammanlagt trettio minuters liftfärd för ett par minuters åk tilltalar inte veckisar. Den bromsade även distributionen av skidåkare från Villeneuve till Monetier, något som enligt obekräftade källor lett till ett provisionssystem för dalens skidbusschaufförer.
Den var det naturliga transportmedlet för alla puderivrare som ville spåra upp kammen ovanför Frejus-skogen åt båda hållen.
Den hade bestämda åsikter kring vilka typer av åkare den ville frakta. För långsam/ovan/osäker? Ingen fara, Balme strösslade dina egna tvivel på din förmåga med ett slag på smalbenen eller en föraktfull knuff i ryggen.

Tyvärr gick denna trestolarnas trestol i graven efter säsongen 09/10 och ersattes med en tidsenlig, ej våldsbenägen, sexstolslift från botten av Cucumelle.
Som extra salt i såren på alla med förkärlek för tredimensionell snö nås Balme-kammen numera enbart till fots från endera hållet.

Bekvämlighet: 2/5
Utsikt: 4/5
Åkmöjligheter: 5/5 (vila i frid.. *snyft*)
Snabbhet: 1/5
Farlighet: 4/5
WTF-faktor: 2/5


4. Leissieres Express, Val d'Isère

Byggår: 2003 (ersatte en äldre lift på samma plats)
Tillverkare: Garaventa
Art: Kopplingsbar sexstolslift
Längd: 1079 meter
Fallhöjd: 32 meter

Motivering: Liftens egentliga fallhöjd är inte alls 32 meter, det avser höjdskillnaden mellan dess bägge dalstationer. Leissieres hör nämligen till den ovanliga skara skidliftar som existerar enbart i förflyttningssyfte. När teknologin kommit tillräckligt lång insåg nämligen de som utvecklade Espace Killy att lösningen med en knapplift och en tunnel för att förflytta skidåkare från Solaise till Fornet var ganska kass. Istället smällde man upp en stollift över kammen.
Utsikten när man börjar färdas nerför är hisnande - åt Fornethållet har man perfekt utsikt över Pays Desért och Pissaillasglaciären och åt Solaisehållet breder hela Espace Killy ut sig, omgivet av toppar som Grand Casse, Grand Motte, Bellecôte, Aiguille Rouge och Mont Blanc.
Ibland ser man även spår efter våghalsar som hoppat av liften precis när den passerar kammen (ett dropp på 3-5 meter beroende på snömängden) för att komma åt de otillgängliga åken rakt under, men risken att hoppa för tidigt eller för sent är stor i och med liftens höga fart. Åkmöjligheterna kring de faktiska dalstationerna är av typen flack/väldigt flack pist.

Bekvämlighet: 4/5
Utsikt: 5/5
Åkmöjligheter: 1/5
Snabbhet: 4/5
Farlighet: 1/5
WTF-faktor: 3/5


3. Croisetteoch Reberty, Les Menuires

Byggår: 1983 / 1984
Rivningsår: Inget / 2012
Tillverkare: Montaz Mautino
Art: Korglift
Längd: 372 / 650 meter
Fallhöjd: 91 / 119 meter

Motivering: När man åker genom Menuires (betonghögen som arkitekterna glömde) passerar man under en hel drös liftar. C'est normale. Vi är ändå i franska funkisalperna. Några är dock konstigare än andra. Från botten av La Masse, den delen av Menuires som varje puder- och adrenalinjunkie bör lägga på minnet går nämligen förutom helt normala stol- och äggliftar även två korgliftar.
Grönmålade, läskburksliknande tingestar svajar över vägen i grupper om fyra tillbaka till lägenhetskomplexen på solsidan. Varför man valde att bygga just korgliftar, som förutom att kännas instabila även är förrädiskt halkiga vid i- och urstigning, vet ingen.
Dock möjliggör de en bra plan B om kön i Doronliften är lång och man vill hemåt.

Bekvämlighet: 0/5
Utsikt: 1/5
Åkmöjligheter: 0/5
Snabbhet: 1/5
Farlighet: 3/5
WTF-faktor: 4/5

2. Telepherique de Cime Caron, Val Thorens

Byggår: 1982, nya kabiner 2010

Tillverkare: Habegger
Art: Kabinbana
Längd: 2047 meter
Fallhöjd: 866 meter

Motivering: Vad är stort, snabbt och består till typ 95% av fönster? Caronkabinen. Den har fascinerande få saker att hålla sig i, eftersom den bygger på taktiken "packa så full att folk inte kan välta", avstigningen är en obehaglig brygga i metall som hänger ut över en avgrund och den ger tillgång till väldigt mycket bra skidåkning. Och snygg utsikt, men det känns som extra strössel i sammanhanget. Snabba glasögon, magväskor med pocketkameror i, fullfacehjälmar och fetlagg. Alla dessa trängs i Caron, så är det bara. Själv gillar jag Caron för långa Lac du Lou (fast inte den vägen som alla andra tar) och för den långa röda.
Värd att tackla höjdskräcken för.
Och det bor bonsaielefanter i källaren i lifthuset. Bara en sån sak.

Bekvämlighet: mellan 1 och 3/5 beroende på fullpackadheten
Utsikt: 4/5 om du hamnar vid rätt fönster. Kan även vara armhåla.
Åkmöjligheter: 5/5
Snabbhet: 5/5
Farlighet: 2/5
WTF-faktor: 2/5

1. Tougnette 2, Meribel

Byggår: 2007 (ersatte en gammal ägglift på samma plats)
Tillverkare: Poma
Art: Kopplingsbar sexstolslift med vindbubbla
Längd: 1550 meter
Fallhöjd: 491 meter

Motivering: Den mest njutbara av Tre Dalarnas nästan 200 liftar. Låt eftermiddagssolen etsa in goggelbrännan ännu ett snäpp medan du lyfter från Plan de l'Homme i denna luftburna soffa.
Skämt åsido, jag brukar kalla den enklaste vägen hem till Val Thorens från Meribel och Courchevel "liftvisningen", för det är precis vad det är. En serie snabba, bekväma liftar sammanbundna med härligt överbefolkade och inte sällan slaskiga transportsträckor.
Tougnette-tvåan är liksom kronan på verket bland dessa. Lite bekvämare, lite bättre solningsvinkel, nackstöd, och för att öka underhållningsvärdet sker påstigningen medelst rullband, något som inte sällan ger upphov till omkullramlande knöggel.
Från toppen når man dessutom de ofta förbisedda pistpärlorna Pramint, Jerusalem och Blaireau, och en hel del trevlig offpist, så liften och omkringliggande snöfält är väl värda ett besök utöver den obligatoriska Tre Dalarna-rundan. Tar man istället transporten mot Les Menuires finns det en uteservering med förträfflig Irish Coffee vid botten av Granges-liften, godkänd av Jean-Claude Baguette. Det ni.

Bekvämlighet: Oändlig
Utsikt: 4/5
Åkmöjligheter: 4/5
Snabbhet: 4/5
Farlighet: 0/5, om du inte har svårt för rullbandspåstigningar
WTF-faktor: 1/5


Övriga hedersomnämnanden:

Liggpriset:Mont Vallon, Meribel samt Sache, Tignes eftersom de är de liftar som enligt rykten är bäst lämpade att idka könsumgänge i, i respektive skidområde. Valdi's skvallerblaska The Mountain Echo gjorde även en seriös undersökning i ämnet för några år sedan.

Glöm-inte-ryggskyddet-priset:Boismint, Val Thorens. Snabb, solig och servar underbar åkning - både pist och offpist. Bara en sak - ryggstödet består av metallrör och inget annat. Folk utan ryggskydd, ye be warned.

Whiplashpriset:Crêtes, Serre Chevalier. Frankrike är fullt av ryckiga knappliftar, men någon lömsk liftwaffe måste ha trimmat denna. Och killar, akta familjelyckan.

Var-fan-är-fotstödet-priset:Skalet Express, Vemdalen. Är det bara jag som dessutom blir sjukt stressad av att bygeln är automatiserad?

Kylskåpspriset:Yret, Serre Chevalier samt Col, Val Thorens. Snigliga stolliftar på nordsidor som ligger i skugga 361 dagar om året, dessutom på närmare 3000 meters höjd. Hörde jag pjäxvärmare?

Älskade ankarlift-priset:Hamreliften, Duved. Går från barnbackeflack till störtloppsbrant på ungefär tio meter. Blotta tanken på att ramla i det branta partiet gav mig mardrömmar som hjälmfoting. Dock var det i nedre Hamre som jag slutligen fick styr på skidorna ett sportlov för sisådär femton år sedan så den får ett hederspris ändå. Plus att den går i precis vilket skitväder som helst, till skillnad från stolliften.

Våtvarma priset:Stubnerkogelbahn, Bad Gastein. Ja, det är fancy med uppvärmda säten i gondolerna. Nej, det är inte skönt när det är slaskigt och skidbyxorna är våta när man sätter sig. Inte alls. Ist gefärlich. Punkt.

För ytterligare nörderi, kolla in LiftWorldInfo. Kalenderbitardrömmen.
↧
Viewing all 131 articles
Browse latest View live
Search